.:. R. I. P.
Var otroligt trevligt hos Ida och Markus igår. Ida och jag skulle dränka våra sorger och resten av folket kände för att supa så det kunde ju inte bli mycket bättre =)
Mycket dans blev det mest hela kvällen, såg inte röken av Daniel eller några av hans kompisar. Vilket var lika bra för jag tänkte inte på honom över huvud taget heller.
I morse ringde pappa för att berätta att farmor gått bort inatt. Känns otroligt skönt att jag var där i fredags. Så jag ska åka dit snart innan dom kommer och hämtar henne. Jag är den sista som ska åka dit av dom som ville... men drar mig ändå för det. Det här blir första gången jag ser en död människa, och det kommer bara att bli min andra begravning. Jag har bara förlorar en av mina närmsta barndomskompisar innan och det var ju -97. Där var ju läget helt annorlunda också, hon blev ju mördad och var bara 17 år. Det var ju så tragiskt alltihopa, men även om jag visste att farmor inte kunde kämpa i evighet så är det så otroligt tomt att veta att jag inte har någon farmor längre.
Så nu efter min andra frukost och 100 koppar kaffe är det väl dags att åka snart... har sjukt svårt att välja kläder. Vad tar man på sig när man ska åka och ta farväl av sin döda farmor? Det är ju knappast nån som kommer se vad jag har på mig så...
Så nu när det är över med Daniel och snart med farmor, och läget med min kusin vet jag ju redan... så det är väl bara att återgå till vad det var innan allt det här =) då var jag obotligt glad och det hoppas jag att jag snart är igen *ler*
Mycket dans blev det mest hela kvällen, såg inte röken av Daniel eller några av hans kompisar. Vilket var lika bra för jag tänkte inte på honom över huvud taget heller.
I morse ringde pappa för att berätta att farmor gått bort inatt. Känns otroligt skönt att jag var där i fredags. Så jag ska åka dit snart innan dom kommer och hämtar henne. Jag är den sista som ska åka dit av dom som ville... men drar mig ändå för det. Det här blir första gången jag ser en död människa, och det kommer bara att bli min andra begravning. Jag har bara förlorar en av mina närmsta barndomskompisar innan och det var ju -97. Där var ju läget helt annorlunda också, hon blev ju mördad och var bara 17 år. Det var ju så tragiskt alltihopa, men även om jag visste att farmor inte kunde kämpa i evighet så är det så otroligt tomt att veta att jag inte har någon farmor längre.
Så nu efter min andra frukost och 100 koppar kaffe är det väl dags att åka snart... har sjukt svårt att välja kläder. Vad tar man på sig när man ska åka och ta farväl av sin döda farmor? Det är ju knappast nån som kommer se vad jag har på mig så...
Så nu när det är över med Daniel och snart med farmor, och läget med min kusin vet jag ju redan... så det är väl bara att återgå till vad det var innan allt det här =) då var jag obotligt glad och det hoppas jag att jag snart är igen *ler*
Kommentarer
Trackback