crillan

Då har man införskaffat en ny outfit inför lördag, jag gjorde faktiskt mitt bästa att hitta något party men det var ju mer eller mindre omöjligt. Men jag blir i alla fall ganska fin =) har planerat drickandet hela dagen och kommit fram till att det blir Mojito ala Cristin, dvs gin och tonic, lime och nån konstig santa maria drinkmix *slurrp*

Idag har det bara varit sådär härligt vårigt ute så man bara blir alldeles glad inuti! *myser* blev en sväng på stan och en fika med Helojna. Vad ska vi dricka i helgen? vin, vin eller hmm vin? ska bli så gryyymt kul att träffa Hanna igen som man inte sett på en hel evighet!

Jajamen idag har det varit en helt grym dag i Linköping med Helena som resulterade i 4 par skor, 2 tröjor och ett par solglajjor =) jag minns inte närjag senast var så lycklig ;o) Men ärligt talat... när började man gå på krogen i myskläder i Motala?? Kom igen... ge mig bara en partytopp och jag är nöjd! Nädå man kommer alltså bli tvungen att gå på krogen i tunika *partyy* jaja men det e ju ändå alltid vi som gör festen ändå ;o)

Mycket trevlig kaffepaus på vägen hem med Ken Lee *skratt*

Jo då till slut fick jag min vilja igenom och det blev utgång i Motala igår. Drog med mig bror också så Helena, jag, och Claes satt hemma hos Tessan och drack och hade jäkarns trevligt. Sen stack vi ut på Harry's och rockade loss rejält! Slutade med att Helena och jag slitna och trötta ragglade hem vid 7-snåret i morse.

I kväll vad det tänkt att vi skulle ha filmkväll men jag har inte ens orkat ta mig ur soffan än så nu  ligger jag här och avnjuter ett mycket spännande avsnitt av Bingolotto med mamma. Idag skulle mitt liv vara bra mycket enklare om mitt huvud inte fanns. Inte en chans i världen att jag orkar vara uppe till 4 inatt iaf.

Syns han inte så finns han inte, dom som syns och finns här för mig är dom som jag ska ägna min tid och kärlek åt.

... ska bli jäkligt skönt...

Visst är det synd att inte Rongedal gick vidare, men ska man tänka taktiskt så var det nog bäst att Charlotte blev skickad =) jag säger som schlager-grabbarna där borta på väster "nu hejar vi på tanten, är det schlager så är det"

För övrigt har jag bestämt att nu är det fan dags att ta sig samman och gå vidare, om det var menat att det skulle vara vi, då hade inget av det här hänt från början. Då skulle vi satsat fullt ut på varandra och då skulle jag också kunna lita på dig. Ledsen att säga det men så är det nog tyvärr...

Dags att ladda upp för en helkväll med melodifestivalen tillsammans med mamma, ser fram emot att förgylla kvällen med allas vår favorit Björn Gustafsson *längta* =)

Jo då... då sitter man här igen, ett år senare och iaf en erfarenhet rikare. Den här gången trodde jag faktiskt att jag träffat han den där som jag skulle dela resten av mitt liv med. Men det blir ju som sagt aldrig som man tänkt sig. Visst är vi alla otroligt olika...

Jag vet jag vet jag är inte 25 än, men jag vill ändå känna att den jag är med är den som jag ska leva med, för ser man ingen framtid vad är poängen? Sen vill  jag ha någon som tröstar mig när jag är ledsen och som delar på jobbet hemma, att man gör saker tillsammans på helgerna osv.

Tyvärr visade det sig att Peter kanske inte var sån, men det verkade faktiskt så. Jag kan personligen inte förstå hur man orkar spela hockey, träna ett grabblag i hockey, spela bandy, döma hockey ibland och sen nu på sista tiden träna hockey med ett annat lag också? Visst det är jättekul att han är aktiv... men jag då? Jag som sa upp mig från jobbet, flyttade 30 mil till en liten håla jag varit i typ 3 gånger för att jag verkligen ville satsa på oss. Jag ville bygga upp något där och om det hade varit så att jag känt mig älskad över allt annat, då hade jag nog kunnat bo där resten av livet. Men att bo med en kille som inte kan trösta mig när jag gråter utan hellre lämnar rummet, som är borta hela helgerna och kommer hem vid 20 tidigast, eller som inte ens ger mig ett kort på alla hjärtans dag... är det verkligen vad jag vill ha? Peters ljusa sidor är verkligen jättefina, men det som han kan ge mig... det räcker tyvärr inte.

Det är svårt det där med besluten, att lämna något som man tycker så mycket om... men så får det bli nu. Jag har haft två underbara år med Peter, men jag vill gå vidare med oss... och han vill lixom inte det. Jag må vara krävande och vill ha "det där", men om "det där" inte finns inom räckhåll, är det värt att vänta längre då? Efter två år trodde jag att vi skulle hunnit med mycket mer än en resa till Cypern och några svängar till Sälen. I stället sitter jag i Märsta och längtar hem så jag har ont i magen, och ingen där förstår mig...

Det enda sättet för mig att inte vara ensam är helt enkelt att svälja min stolthet och flytta hem igen. Det känns som jag misslyckats, men jag kämpade verkligen, jag gjorde verkligen det