.:. Dags att gå vidare
För att summera en av de troligtvis absolut värsta dagarna i mitt liv... näst efter en annan dag som jag inte ens orkar ta upp här...
Min dag började ju med att jag jobbade, skulle sluta 10 och rusa till farmor för att hinna träffa henne en stund innan... ja.... självklart har vi ett indiskt par på hotellet som inte vill checka ut förns 12 så då sitter man ju glatt där. när jag sen ska göra nattkörningen i datorn, en grej man måste göra varje dag för att systemet ska byta datum. det tar ca 20 min per gång, och eftersom det skulle vara helgstängt skulle jag blir tvungen att göra 3 st! I alla fall... när jag sen ska göra det upptäcker jag att min underbara chef har gått in i systemet från sitt kontor och gjort så det hakat upp sig så man måste ringa support. Jag stämplade ut 11.59... dvs 2h för sent!
Efter det blev det en "lugna ner mig innan"-fika med helena. Sitta där och andas djupa andetag innan det är dags att åka till min numera väldigt lilla lilla späda farmor. Så jag kom in i rummet och där sitter farfar... och farmor ligger på sin säng och sover. Det säg hemskt ut, öppen mun och det fanns ingen antydan till att hon visste vad som hände i rummet. Jag har aldrig någonsin sett farfar gråta... det värsta av allt är att hon vet nog inte att jag varit där... gick inte att få kontakt med henne.
Sen var det bara att ta tag i nästa sak i mitt liv och åka hem till Daniel och göra slut. Var ju redan ledsen så jag kunde lika gärna ta 2 hårda smällar på samma gång i stället för en nästa vecka när det kanske är begravning och allt jag vet inte vad. Försöka gå vidare så fort som möjligt i stället, det är ju inte så att jag kunde trösta sorgen efter farmor hos honom så.... Vi pratade i alla fall och skiljdes åt som vänner. Men varför han nu ska kramas och trösta när jag är ledsen förstår jag inte. Varför när man gjort slut och inte när man är tillsammans? Kommentaren som nästan fick mig att skratta "men vi hörs och kanske ses imorn då".... ehhh ursäkta? har han inte velat träffa mig på veckor så vetti faaan. Han vet ju att mina känslor för honom är så pass starka... så man undrar ju om han gör så för att fortfarande ha mig kvar eller vad man ska kalla det. Men jag finns inte där... inte nu längre.... visst vi kan säkert prata med varandra som vänner men jag ska satsa allt på att glömma och gå vidare nu. Det var ju det som va tanken med alltihopa.
Min dag började ju med att jag jobbade, skulle sluta 10 och rusa till farmor för att hinna träffa henne en stund innan... ja.... självklart har vi ett indiskt par på hotellet som inte vill checka ut förns 12 så då sitter man ju glatt där. när jag sen ska göra nattkörningen i datorn, en grej man måste göra varje dag för att systemet ska byta datum. det tar ca 20 min per gång, och eftersom det skulle vara helgstängt skulle jag blir tvungen att göra 3 st! I alla fall... när jag sen ska göra det upptäcker jag att min underbara chef har gått in i systemet från sitt kontor och gjort så det hakat upp sig så man måste ringa support. Jag stämplade ut 11.59... dvs 2h för sent!
Efter det blev det en "lugna ner mig innan"-fika med helena. Sitta där och andas djupa andetag innan det är dags att åka till min numera väldigt lilla lilla späda farmor. Så jag kom in i rummet och där sitter farfar... och farmor ligger på sin säng och sover. Det säg hemskt ut, öppen mun och det fanns ingen antydan till att hon visste vad som hände i rummet. Jag har aldrig någonsin sett farfar gråta... det värsta av allt är att hon vet nog inte att jag varit där... gick inte att få kontakt med henne.
Sen var det bara att ta tag i nästa sak i mitt liv och åka hem till Daniel och göra slut. Var ju redan ledsen så jag kunde lika gärna ta 2 hårda smällar på samma gång i stället för en nästa vecka när det kanske är begravning och allt jag vet inte vad. Försöka gå vidare så fort som möjligt i stället, det är ju inte så att jag kunde trösta sorgen efter farmor hos honom så.... Vi pratade i alla fall och skiljdes åt som vänner. Men varför han nu ska kramas och trösta när jag är ledsen förstår jag inte. Varför när man gjort slut och inte när man är tillsammans? Kommentaren som nästan fick mig att skratta "men vi hörs och kanske ses imorn då".... ehhh ursäkta? har han inte velat träffa mig på veckor så vetti faaan. Han vet ju att mina känslor för honom är så pass starka... så man undrar ju om han gör så för att fortfarande ha mig kvar eller vad man ska kalla det. Men jag finns inte där... inte nu längre.... visst vi kan säkert prata med varandra som vänner men jag ska satsa allt på att glömma och gå vidare nu. Det var ju det som va tanken med alltihopa.
Kommentarer
Trackback